Kvinnors utsatthet för våld i nära relationer
Att utsättas för våld av någon som står en nära kan påverka tryggheten, hälsan och möjligheten att bestämma över sitt eget liv. När personen samtidigt är någon man älskar, delar vardagen med eller har barn tillsammans med kan det vara svårt att förstå situationen och söka stöd.
Här fördjupar vi oss i kvinnors utsatthet, vad forskningen visar och varför vägen till hjälp kan vara komplicerad. Information om hur olika slags våld kan ta sig uttryck finns på vår sida om våldets olika former.
Vad visar forskningen om kvinnors utsatthet?
Våld mot kvinnor förekommer i alla samhällsgrupper. Ålder, utbildning eller en ordnad ekonomi utesluter inte att någon utsätts.
Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK vid Uppsala universitet, beskriver att kvinnor oftare än män utsätts för allvarligt, återkommande och kontrollerande partnervåld. Kvinnor utsätts också oftare för sexuellt våld av en partner.
Våld kan förekomma i både pågående och tidigare relationer och i relationer mellan personer av samma eller olika kön. De känslomässiga banden till den som utövar våldet kan göra utsattheten särskilt svår att hantera.
Hur vanligt är det?
I Brås rapport från 2024 uppgav 35,3 procent av kvinnorna – drygt var tredje – att de någon gång under livet utsatts för våld av en nuvarande eller tidigare partner.
Bland kvinnorna som uppgav utsatthet under 2022 hade 19,2 procent sökt stöd eller hjälp med anledning av det som hänt.
Undersökningen bygger på självrapporterade erfarenheter bland personer 16–84 år och omfattar psykiskt, fysiskt och sexuellt våld. Den första siffran gäller utsatthet under livet. Den andra gäller hjälpsökande bland kvinnor som utsattes under 2022.
Varför kan det vara svårt att förstå vad man utsätts för?
Förändringen i en relation kan ske gradvis. Gränser förskjuts, kontakten med andra människor minskar och den utsatta börjar anpassa sin vardag för att undvika partnerns reaktioner.
NCK beskriver hur våld kan normaliseras. Det som tidigare kändes otänkbart blir något man försöker hantera. Perioder av omtanke och närhet kan samtidigt skapa hopp om att relationen ska förändras.
Självkänslan kan påverkas, och den utsatta kan börja ta på sig ansvar för det som händer. Att anpassa sig kan vara en överlevnadsstrategi. Det betyder inte att man accepterar våldet eller bär ansvar för det.
Att lämna är ofta en process
Frågan ”Varför går hon inte?” fångar sällan hela situationen. Kärlek, rädsla, skuld och hopp kan finnas samtidigt. Det kan ta tid att sätta ord på våldet och förstå att ansvaret ligger hos den som utövar det.
NCK beskriver uppbrottet som en process som ibland innehåller flera tillfälliga separationer. Att en kvinna återvänder innebär inte att våldet varit mindre allvarligt eller att hon inte behöver hjälp.
Ett respektfullt bemötande och fortsatt kontakt med andra kan vara betydelsefullt. Stöd behöver finnas även när personen ännu inte är redo att lämna.
Hälsan kan påverkas länge
Våld kan påverka både kroppen och det psykiska måendet. NCK beskriver samband med bland annat ångest, depression, posttraumatiskt stressyndrom, långvarig smärta, huvudvärk och magbesvär.
Reaktionerna varierar mellan människor. Besvär kan finnas kvar även efter att våldet upphört, och behovet av stöd kan därför fortsätta efter ett uppbrott.
Sådana symtom kan också ha andra orsaker. De visar inte i sig att någon har utsatts för våld.
När det finns barn
Barn påverkas av att leva med våld mellan närstående. Många barn som upplever våld blir också själva utsatta.
Barn reagerar olika och behöver stöd utifrån sin egen situation. Tillgång till trygga vuxna och skydd har betydelse för hur de hanterar sina upplevelser.
Den kvinna som utsätts kan behöva hjälp både för sin egen trygghet och för barnens situation. Barn ska inte behöva ta ansvar för att stoppa våldet.
Vägen till stöd ser olika ut
Alla kvinnor har inte samma förutsättningar att söka hjälp. Beroende av en närstående, diskriminering eller otillgängliga stödinsatser kan göra situationen svårare.
En kvinna med funktionsnedsättning kan exempelvis vara beroende av partnern för praktisk hjälp eller kommunikation. Ålder, språkliga hinder och social eller ekonomisk utsatthet kan också påverka möjligheten att få stöd.
Det är därför viktigt att se varje kvinnas situation och undvika föreställningar om hur en våldsutsatt person ”brukar” vara. Stödet behöver anpassas efter hennes behov.
Källunderlag: NCK kunskapsbank vid Uppsala universitet, Brås rapport Brott i nära relation (2024:4), 1177 och Kvinnofridslinjen. Faktaunderlaget kontrollerades den 11 september 2026.