HBTQI+ och våld i nära relationer

Den som utsätter dig kan vara en nuvarande eller tidigare partner, en familjemedlem, släkting eller någon annan som står dig nära. Våldet kan vara psykiskt, fysiskt, sexuellt, ekonomiskt, materiellt eller digitalt. Det kan också handla om hot, kontroll, övervakning, isolering eller att du hindras från att leva som den du är.

För HBTQI+-personer kan den egna identiteten eller omgivningens homo-, bi- eller transfobi användas som ett särskilt redskap för kontroll. Stödet här omfattar lesbiska, homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera, intersexpersoner, ickebinära och andra personer som bryter mot normer kring kön och sexualitet.

Vid akut fara

Ring 112 om våld pågår, om du är i omedelbar fara eller om polis eller ambulans behövs snabbt. Vid ett polisärende som inte är akut kan du ringa 114 14.

Det är viktigt att du vet

• Det är inte ditt fel.

• Din identitet är inte problemet.

• Våld mellan två personer av samma kön är fortfarande våld.

• Män kan vara våldsutsatta. Kvinnor kan utöva våld. Transpersoner och ickebinära personer kan både utsättas för våld och ha svårt att bli rätt förstådda av stödsystemet.

• Du behöver inte vara säker på att det du upplever är våld för att be om stöd.

• Du behöver inte ha bestämt dig för att lämna relationen eller göra en polisanmälan för att kontakta en stödlinje.

Våldet kan riktas mot din identitet

I en HBTQI+-persons relation kan våldet se ut på samma sätt som i andra relationer. Men det kan också innehålla handlingar som specifikt riktas mot personens sexualitet, könsidentitet, könsuttryck eller livssituation.

Det kan exempelvis handla om att någon:

• hotar att berätta om din sexualitet eller könsidentitet för familj, arbetsgivare, vänner, församling eller myndigheter

• avslöjar din identitet utan ditt samtycke

• medvetet använder fel pronomen eller förnekar din könsidentitet

• försöker hindra dig från att få könsbekräftande vård eller annan vård

• pressar dig att dölja din relation, identitet eller ditt könsuttryck

• använder homo-, bi- eller transfobiska kränkningar för att bryta ner dig

• får dig att tro att ingen annan kommer att vilja ha, förstå eller hjälpa dig

• isolerar dig från vänner, community eller andra sammanhang där du känner tillhörighet

• hotar att använda biologiskt eller juridiskt föräldraskap, vårdnad eller adoption mot dig

• kontrollerar din ekonomi, telefon, sociala medier, mediciner, hjälpmedel eller kontakter med andra

• utsätter dig för sexuella handlingar, beröring eller sex som du inte vill delta i.

Svenska kunskapsunderlag beskriver bland annat hot om ofrivillig öppenhet, medvetet felkönande, hinder för könsbekräftande vård och utnyttjande av en persons rättsliga eller sociala utsatthet som HBTQI+-specifika former av våld och kontroll.

Våld från familj, släkt eller församling

HBTQI+-personer kan också utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck. Våldet kan komma från föräldrar, syskon, släktingar, en församling eller ett större socialt sammanhang.

Det kan handla om:

• kontroll av kläder, relationer, vänner eller sociala medier

• hot om uteslutning, bestraffning eller våld

• att tvingas dölja sin sexualitet eller könsidentitet

• press eller tvång att gifta sig

• att föras utomlands mot sin vilja

• så kallade omvändelseförsök – påtryckningar, hot, behandlingar eller religiösa handlingar som påstås kunna förändra sexualitet, könsidentitet eller könsuttryck.

Omvändelseförsök är en form av våld och handlingarna kan i vissa fall också vara brottsliga. HBTQI+-ungdomar är en särskilt utsatt grupp i hedersrelaterade sammanhang.

Varför kan våldet vara svårt att känna igen?

Föreställningar om att våld i nära relationer alltid utövas av en man mot en kvinna kan göra att våld i HBTQI+-relationer inte uppmärksammas.

En våldsutsatt kvinna kan mötas av föreställningen att en kvinnlig partner inte kan vara farlig. En våldsutsatt man kan mötas av föreställningen att män ska kunna försvara sig själva. Transpersoner och ickebinära personer kan mötas av felkönande, okunskap eller verksamheter som inte vet vilket stöd eller boende de ska erbjuda. Våldet kan därför feltolkas som ett vanligt relationsproblem, ett ömsesidigt gräl eller en konflikt mellan två jämbördiga personer.

Det kan också vara svårt att berätta eftersom:

• du samtidigt kan behöva komma ut för den person eller myndighet som ska hjälpa dig

• du är rädd för diskriminering eller ett okunnigt bemötande

• du har tidigare erfarenheter av att inte bli trodd eller respekterad

• du lever i ett mindre community där många känner varandra

• du är rädd att förlora vänner, familj, bostad eller andra viktiga sammanhang

• du inte vill bidra till negativa föreställningar om HBTQI+-personer

• du är osäker på om verksamheten verkligen tar emot personer med din könsidentitet eller relationsform.

Tidigare diskriminering, minoritetsstress, rädsla för ofrivillig öppenhet och låg tillit till myndigheter kan minska benägenheten att söka stöd. Många söker i stället hjälp för exempelvis oro, sömnproblem, psykisk ohälsa eller kroppsliga besvär utan att våldet först identifieras.

Vad visar svensk kunskap?

Det finns inte någon definitiv svensk siffra som visar hur stor andel av samtliga HBTQI+-personer som har utsatts för våld i en nära relation. Området är underforskat, studier använder olika definitioner och flera grupper är små i befolkningsundersökningar.

Samtidigt visar det samlade kunskapsläget att våldsutsattheten är betydande. Bisexuella kvinnor och transpersoner är grupper som återkommande framkommer som särskilt utsatta. HBTQI+-personer tycks också söka stöd från socialtjänst och skyddade boenden i lägre omfattning än vad den rapporterade utsattheten motiverar.

Att svenska myndigheter ännu saknar fullständiga siffror betyder inte att utsattheten är liten. Det betyder att många erfarenheter fortfarande inte syns i statistiken.

Stödsystemet är inte alltid utformat för alla

Kommuner och skyddade boenden har mycket olika erfarenhet av att möta våldsutsatta HBTQI+-personer, och information om stöd är ofta allmänt formulerad utan att tydligt visa att HBTQI+-personer omfattas. Boendelösningar utgår ibland från en föreställd standardperson, vilket kan göra det svårare att hitta en lämplig skyddad placering för exempelvis en man, en transperson eller en person vars juridiska kön inte motsvarar verksamhetens målgrupp.

Det är inte du som är ”för komplicerad”. Problemet kan vara att stödet inte har utformats för att inkludera alla som behöver skydd.

Du har rätt att söka stöd

Våldsutsatta personer har rätt till stöd och hjälp från socialtjänsten efter en individuell bedömning. Rätten gäller oavsett sexuell läggning, könsidentitet, könsuttryck eller vilket kön personen som utövar våldet har.

Du får söka stöd även om:

• du fortfarande lever tillsammans med personen

• du inte vill eller kan lämna just nu

• du är osäker på vad som har hänt

• det inte finns några synliga skador

• du själv har försvarat dig

• du inte vill göra en polisanmälan

• relationen inte är känd för familj eller omgivning

• du tidigare har sökt hjälp men inte fått rätt stöd.

Du bestämmer själv hur mycket du vill berätta i den första kontakten. Det är tillåtet att börja med orden:

”Jag vet inte om det jag är med om är våld, men jag känner mig rädd, kontrollerad eller otrygg och behöver prata med någon.”

Stöd och hjälp i Sverige

Här hittar du stödlinjer med särskild kunskap om HBTQI+-personers och andra våldsutsattas situation. Kontaktuppgifterna är kontrollerade i augusti 2026.