Våld mot funktionsnedsatta
Både kvinnor och män med funktionsnedsättning utsätts för våld, men kvinnor drabbas oftare. För att kunna förebygga våldet och förbättra samhällets stöd behöver framtida forskning undersöka två saker mer noggrant: hur de utsatta upplever våld från närstående och hur det stöd som finns faktiskt fungerar i praktiken. Källa: Namatovu, F. & Vikström, L. (2023).
Forskningen visar tydligt att personer med funktionsnedsättning löper större risk att utsättas för våld i nära relationer än andra. De drabbas oftare, av fler typer av våld och under längre tid. Personer med funktionsnedsättning kan utsättas för samma typer av våld som andra — fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt. Men de riskerar också funktionshinderrelaterat våld, där förövaren använder själva funktionsnedsättningen som ett sätt att kontrollera eller skada. Det kan handla om att gömma hjälpmedel, mediciner eller att hindra någon från att röra sig fritt.
Kvinnor med funktionsnedsättning är den mest utsatta gruppen totalt sett. De utsätts oftare för fysiskt och sexuellt våld, förföljelse och psykisk misshandel. Våldet pågår längre och är ofta grövre. Förövaren är oftast en manlig partner och dessa kvinnor har högre risk för alla former av våld än kvinnor utan funktionsnedsättning.
Män med funktionsnedsättning utsätts mer än män utan funktionsnedsättning. De drabbas ibland av långvarigt sexuellt våld och rapporterar oftare att vårdgivare är förövare. Dessa män har generellt sämre hälsa och mindre möjlighet att påverka sin livssituation.
Det finns väldigt lite forskning om hur personer med funktionsnedsättning upplever stöd efter våld. Det behövs också mer utbildning för personal och bättre samarbete mellan stödverksamheter och funktionshinderorganisationer.